Jag var som vanligt uppe tidigt, skillnaden i dag mot igår var att jag hade ett ärende. Jag skulle måtta upp Jessicas handfat i badrummet som har gått sönder. Missilen var vaken när jag kom vilket innebar för hennes del att det var inte speciellt aktuellt att äta frukost, det var roligare att vara med morfar och kolla in vad han hade för sig. Tumstock, vilken rolig leksak för en liten batting, hur gör man här då? ojdå kunde den vridas åt det här hållet också! som tur var gick den inte sönder så de mått som behövdes är nu tagna. Åter till dagens rubrik. Nu var det dags att sätta på sig kläder för att hinna med bussen. När går bussen frågade jag? Fem i nio. Varför måste vi gå redan nu klockan är bara kvart i nio. Du har aldrig åkt buss vid den här tiden med barnvagn va? Nej det kunde jag inte påstå men jag blev snart varse vad Jessica menade. Väl ute på gatan började det, dom kom från höger, dom kom från vänster, dom kom bakifrån, dom kom från alla håll med samma mål. Komma först till busshållplatsen för att vara garanterade att få plats på bussen. Dom sprang, och nu överdriver jag inte, dom sprang med barnvagnarna. En i vagnen en i famnen, två i vagnen en på armen, en i vagnen en på armen en 3 meter efter. Så där såg det ut. Jessica, som för övrigt är avlad av en gammal sprinter, tog långa kliv utan att springa och kom i mål som god tvåa. Var det nu inte redan för många vagnar på bussen så var vi garanterade en plats. Nu började smusslet i kön, vissa började besöka dom som hade en bättre position i hopp om att vi andra skulle vekna, vi har sällskap, vi är tillsammans. Men icke här gällde djungelns lag.

Nu såg vi bussen, det var som att titta på ett Formel ett lopp där alla varvade upp sina motorer innan dom gröna lamporna tänds. Med gnisslande bromsar stannade bussen vid hållplatsen, kommentarerna lät inte vänta på sig, stannar han inte ovanligt långt fram idag, eller dom brukar inte åka med den här bussen. Så där fortsatte det. Alla kom lyckligtvis med trots att det blev trångt. Morfar han hade hittat en sittplats i bussen en bit ifrån händelsernas centrum och satt nöjt och såg på spectaklet. Bussen börjar rulla framåt och nu inträffar nästa sevärda händelse. Alla mammor och pappor börjar snegla över axeln, min första tanke är vad tittar dom på! Aha nu vet jag. Dom kollar in dom andra barnens kläder och skor, ler lite förnöjt ena stunden för att i nästa titta på sitt eget barn med en förvånad blick. Jag undrar vad som rör sig i deras huvuden. Nästa hållplats, fler barnvagnar. Det här går inte tänker jag. Men på något konstigt sätt lyckas även dom klämma sig in på bussen. Jessica berättar att vissa chaufförer tillåter inte att man står med barnvagnar på detta sätt, så kompakt för skulle det hända något så är det chaufförens ansvar. Vid Skanstull kliver många av så det blir lite drägligare för dom som står upp. När vi går av vid Södra station är det en stor befrielse att komma ut och få andas. Har du det så här varje morgon? Nej bara vid den här tiden på morgonen. Tack gode gud jag skulle bli vansinnig.