Jag och hustrun tog en eftermiddagspromenad efter avslutat arbete. Det var då det hände ! Vi mötte Max, vi har inte sett honom på nästan ett halvår mycket trevligt. Max är våra barn kusin tillika hustruns systerson. Han skulle på teater med sin farmor och hade lite ont om tid, han var tvungen att få i sig lite mat innan. Häng med hem sa jag. Jag fixar blixtsnabbt till något. Sagt o gjort Max hängde med. Till saken hör att han har inte sett lägenheten sen den byggdes om. Hans mormor och morfar bodde i en likadan våningen under oss medans dom levde. Så det var med stor spänning han klev in. Han har inte varit här på många år så det var en stor omdaning som mötte honom, men samtidigt lite nostalgi för svunna tider. Max du är välkommen tillbaka.

Ha de

Efter att ha pinat i oss den andra "supen " var det dags att ta en tur på stan. Hur kul är det med 2 stycken beväpnade vakter vart man än vände sig. Så var vardagen och skulle så förbli under vår vistelse där. Dag 2 var det dags att titta på objektet. Vi träffade representanter för fastighetsägaren samt en arkitekt som skulle hjälpa oss med utformningen av lokalen. Lokalen skulle rymma ca 15-20 personer i ett första skede fördelat på ca 350 m 2 . I dessa ytor skulle det finna svissa faciliteter såsom kopieringsrum, några samtalsrum samt ett större konferensrum. Efter att ha gått igenom planlösningen var det dags för Ingemar att tala om vad han behövde för det rent tekniska. Ett serverum mm. Fastighetsägaren tyckte att vi kunde dra vårt datanät i källaren, där fanns det redan kabelstegar mm. Vi viste inte om vi skulle skratta eller gråta. I källaren ! Hur lätt är det inte då för någon annan att koppla in sig på vårt nät. Vi tackade bestämmt nej och sa att det ville vi hålla oss innanför våra utrymmen. Men det blir så dyrt för Er ! Glöm det inget nät utanför lokalerna. Dom lovade att återkomma redan nästa dag med ett förslag på hur lokalen kunde disponeras. Under tiden började vi vår egen lilla skissning på hur det kunde se ut. Tog en hel del mått för att ha ett hum om hur mycket kabel mm det skulle gå åt. Eftermiddagen tillbringade vi tillsammans med våra vakter i den gamla delen av Beograd.

Den ligger vid de bägge flodmynningarna.

Otroligt vackert. Den gamla staden påminde om en stor utställning av gamla vapen, det fanns förvisso en hel del gamla hus också men det var nog inte det man ville visa. Vår utforskning av Beograd fortsatte följande kväll, givetvis i sällskap av våra 2 kamrater. Fortsättning följer..................

Ha de  

Krig eller inte vårt mål var hotel Continental vi hade ett jobb att utföra. Väl framme fanns det inga rum reserverade åt oss, varför inte med tanke på hur dagen hade börjat. Kan Ni kontrollera en gång till ? Visst hur var namnet igen ? Efter att ha upprepat våra namn, visat våra pass, så hittade damen bakom disken vår reservation. Continental ett av Beograds finaste hotel. För mig såg det ut som vilket hotel som helst. Väl incheckade var det dags för oss att ta kontakt med vår uppdragsgivare. Vilket inte visade sig vara så lätt. Telefonförbindelserna i landet var inte de bästa, det var därför vi var där. Efter många turer fick vi så kontakt med uppdragsgivaren. Vi bestämmde att han skulle hämta oss på hotellet vid sju för vidare transport till ett bra matställe som han kände till. Färden gick mot flodområdet. I Beograd möts de två floderna Sava och Donau, fantastiskt vackert. I bakgrunden kunde man höra kanonernas muller, men för övrigt var det trevligt. Vår värd  ville gärna bjuda på en liten drink innan maten och frågade om vi hade druckit " Slibowitch" det hade vi inte sa vi så han beställde. Det var det mest vedervärdigaste jag hade druckit, då har jag ändå varit i Kina och druckit deras inhemska risbrännvin, fy fan vad det smakade. Efter att ha tagit första smutten på drinken bad vår värd om ursäkt och sa att han behövde uppsöka "Gentlemans room " Nu satt vi precis vid relingen på en flodbåt så jag sa till Ingemar att vi slänger resten överbord. Sagt och gjort det som var kvar i glaset åkte över relingen och ner i vattnet. Precis då kom vår värd. Oo you like it varpå han vänder sig om och ropar till servitören Two moore please.

Fortsättning följer....................

Ha de 

1996 Beograd, Serbien forna Jugoslavien. Det var med viss tvekan som jag sa ja till jobbet. Åka till forna Jugoslavien och sätta upp ett satelitkontor för min arbetsgivare. Efter mycket velande sa jag ja. På resan fick jag med mig en kollega, Ingemar. En trygg sörmlänning som inte var rädd för det minsta. Resan ner tog nästan en hel dag. Flyg till Frankfurt, vänta på nästa flight till Beograd. Det gick ingen skytteltrafik på den tiden. Väl framme var det meningen att vi skulle bli hämtade på flygplatsen. Ingen kom. Vi väntade säkert 2 timmar innan vi bestämmde oss för att på egen hand ta oss in till Beograd. Vår så kallade taxichaufför tittade länge och väl på oss när vi bad om att få bli körda till hotel Continental inne i city. 

Ska Ni verkligen bo där ? Är det något fel på det hotellet svarade jag. Nej det är ett av  Beograds finaste, men NI ser inte ut som om Ni passade in där. Varför inte då ? Där bor bara krigskorrespondenter och andra journalister fick jag till svar, och Ni ser inte ut att vara varken det ena eller det andra. Vet Ni inte att det pågår ett krig ett par mil härifrån ?

Fortsättning följer.......

Ha de 

Roger Moore, det säger allt. Roger Moore 

Vid mitt besök i den förbjudna staden skulle man erlägga en disposition på ca 100:- när man hyrde en liten bandspelare med hörlurar. Dessa fungerade som en guide när man promenerade genom den förbjudna staden.

Vid hyrtillfället frågade dom om man ämnade gå hela vägen genom staden och tillbaka eller om man skulle gå enkel väg. Vi sa att vi bara tänkte gå en väg, rakt igenom. Då sa min följeslagare. Märk din sedel på något sätt så att bara du känner igen den. Varför då frågade jag. Gör bara som jag ber dig. Jag skrev mina initialer i ena hörnet och lämnade sedeln till killen  bakom disken. Åter till hörlurarna. Man skulle välja på vilket språk man ville ha sin guide. Svenska fanns inte så jag valde engelska. Följ nu bara instruktionerna på bandet så ska Ni säkert få det trevligt sa killen bakom disken. Jag satte på bandspelaren och där var han. Roger Moore. Han skulle vara min guide. Han hälsade mig välkommen och bad mig gå till check point nr 1. Så där fortsatte det tills vi hade gått igenom hela den förbjudna staden. Jag måste säga att han har en fantastisk röst, det var som om han gick bredvid mig och pratade.

Väl framme på andra sidan var det dags att återlämna bandspelare och hörlurar. Jag gjorde så och fick även tillbaka min deposition på ca 100:-. Titta på sedeln sa min följeslagare, varför då ? Titta på den. Jag vecklade upp den och döm om min förvåning när det i ena hörnet var mina initialer, de som jag hade skrivit. Nu förstod jag hur man skapar arbetstillfällen.

Ha de 

Snart kommer min rätt lustiga historia om den Förbjudna staden i Beijing

Ha de   

Simatai. Simatai var en ganska oexplaoterad del av den Kinesiska muren när jag besökte den 1996. Den ligger ca 25 mil norr om Beijing. Att ta sig dit via lokala medel var näst intill omöjligt så vår enda chans var att åka Taxi. Via kontakter fick vi tag i en chaufför som var villig att offra en hel dag. Vi skulle bli tvugna att bjuda honom på lunch och en del mellanmål men det var det värt. Resan skulle nämligen kosta oss 4 som var med 100:- per skalle + chaufförens lunch mm. På slingriga vägar gav vi oss iväg. Vi hade inte åkt mer än en timme innan chauffören tecknade åt oss, han kunde ingen engelska, att det var dags för lunch. Nu var det så att i Beijing var man bortskämd med att det på de flesta restaurangerna fanns matsedeln på engelska men inte här. Till saken hör att när vi anlände till en lokal liten håla som hade en restaurang stod det en hund utanför och bara skällde och skällde. Vår chaufför fick förtroendet att beställa åt oss allihop. Först fick vi in en soppa, vad det var har jag än idag ingen aning om men gott var det. Nu var det dags för varmrätten. Plötsligt mindes jag hundskallet utifrån, det hade tystnat. Jag sa till mina kamrater att jag tänker inte äta riktigt än ska bara kolla en sak. Så jag reste mig upp gick ut genom dörren. Ingen hund. Precis när jag skulle gå in egen och tacka för mig kom den runt hörnet, och började skälla. Nöjd med mig själv gick jag in och fortsatte min lunch.

Simatai, äntligen vi hade hört så mycket om det stället och nu var vi där.

Otroligt vackert. Det var också som på bilden. En klar och solig dag. Luften var otroligt tunn här uppe så när man hade gått en bit sved det ordentligt i luftrören. Från den högsta punkten i Simatai hade man en fantastisk utsikt.

Tänk själva detta är något som människan har byggt. Har Ni inte varit där och sett muren åk dit.

En annan fantastisk plats är Temple of Heaven, den ligger i de södra delarna av Beijing. Här bodde och framförallt bytte Kejsaren om när han kom från sitt hem i de södra delarna. Nu blev det ganska många och långa resor varje år så Kejsaren beslöt sig för att flytta från de södra delarna av Kina till Beijing. Nu fanns det dock ett problem som måste lösas. Mittens rike hört talas om det ?  Mittens rike fanns där Kejsaren fanns, alltså i de södra delarna. Vad gör man då som Kejsare ? Jo man flyttar helt enkelt mitten till Beijing.

Det är som en liten rund kupol högst upp. När jag var där var jag ett väldigt omtyckt objekt för småbarnsföräldrar. Jag är längre än de flesta kineser, jag är eller rättare sagt var blond så jag vet inte hur många barn jag fick hålla i famnen för att deras föräldrar skulle få ta kort.

Det finns många ställen som är otroliga att se, den förbjudna staden. Kommer med en historia om den vid ett senare tillfälle. Himmelska fridens torg. Dett torg som inte bara innefattar armeparader utan som varje söndag samlar tusentals kineser som gör samma sak. Nämligen flyger med sina drakar, sådana där som man hade som liten med ett snöre till.

Jag skulle någon dag vilja åka dit igen.

Ha de  

Hör mycket på TV som får en att häpna. Politiker som trampar i klaveret det bryr vi oss inte om. Säljare som lurar folk det bryr vi oss heller inte om, inte nu i alla fall. Först måste vi skapa en lag som förbjuder detta och det kan ta tid. Och denna tid kostar pengar. Pengar att utreda vad som är bäst för ditt eller datt. När jag sedan hör om en fungerande bromsmedicin som kan spara liv svarar politikerna att det har vi inte råd med det kostar för mycket. Vad kostar all denna utredning i alla frågor som skall utredas ? Är det mera värt än ett människoliv ? Skärp Er och lägg pengarna och resurserna på det som gagnar det vanliga folket.

Ha de