Då sitter jag vid mitt kära köksbord igen med en kopp kaffe och lyssnar på radion. Den gamla klyschan håller än " borta bra men hemma bäst ".

Åkte på en dunderförkylning som däckade mig totalt, jag har sovit 14 timmar i sträck. Stackars Marie hon fick ta hand om all packning, plocka upp, sortera all tvätt, vi har tvättstugan nu på fm. Jag ska försöka hjälpa till.

Undrar hur missilen reagerar när hon vaknar, ingen morfar som är uppe och ger henne frukost, Lemon Lime med riskakor kanske inte den nyttigaste men håll med om att den är orginell.

Nu återgår livet till det normala igen, inga leksaker att snubbla på ingen teletubbies som låter, " lalla poo " inga tjurrusningar mot dörren för att se om den är låst. Det är otroligt vad dom där små är snabba, lägg något på bordet, vänd dig om i 3 sekunder och vips så är den borta. I klorna på en liten missil som innerst inne vet att hon inte får ha den. Hur som helst det har gått jättebra det kan inte vara lätt när mamma säger en sak och morfar en annan. Det är ju en morfars privilegium att få skämma bort och göra saker som man normalt sett inte får göra.

Hoppas att vi får träffa dom andra barnbarnen snart kanske redan under dagen. Vill gärna visa Cassandra alla bilderna från Villa Villerkulla. Alexander får gärna titta han också men jag tror att bilderna på stridsvagnen och kanonerna är intressantare. Om alla vill och det fungerar kanske vi firar Maries födelsedag tillsammans.

Som sagt borta bra men hemma bäst. Gissa vem som lagade maten?

Det blev ingen

Ps Det är skönt att stå upp. Ds