Den 31 oktober 2008 skrev jag om följande! 

Det var då det, som vanligt när det gäller mig och tandvärk så väntar jag ut smärtan. Det blev ingen tandläkare den gången. Men nu, det startade för ett par dagar sedan. Sakta men säkert smög det på mig, en molande känsla som övergick i ett fasansfullt vrål i min mun. Nu räcker det, inga fler värktabletter för min del, trodde jag. På telefonen, klockan var nu strax efter sex torsdag kväll. Jag har tandvärk hjälp mig ! Det var det enda jag fick fram i luren när dom svarade. Har du beställt tid ? NEJ. Vill du ha en tid i morgon ? NEJ. Om du vill komma i dag så är det väntetid och du måste vara här före klockan sju. Jag kommer. Tandläkaren har sin mottagning på Olof Palmes gata så det är inte långt. Kvart i sju var jag där. Du får räkna med att väntetiden är en stund men eftersom du hann hit innan sju får du träffa en tandläkare i dag. Jag vill inte bara träffa en tandläkare, jag vill att dom gör något också. Självklart. Jag måste samtidigt informera dig om att det kostar mellan 750-1850 kronor. Det är ok bara Ni fixar tanden. Tio över åtta kom jag in. Det visade sig att tanden var spräckt i två delar. Fint tänkte jag då är det förmodligen lättare att få bort den. Icke. Eftersom jag hade gått med en trasig tand sen i höstas hade den rackaren rotat sig åt, inte bara ett håll utan flera. Det blev en kamp mellan tandläkaren och min tand. Efter vad som verkade vara en evighet var tandläkaren äntligen klar. Fyrtiofem minuter hade det tagit. Nu var den i alla fall borta och som jag trodde problemen. Nej, nej, nej när bedövningen började släppa framåt halv elva tiden kom värken. Inte samma värk som tidigare utan en mer ihållande värk. Mera tabletter. Det blev inte direkt någon längre sömn i natt så det är på skakiga ben jag tar mig framåt. Hur som helst det kan bara bli bättre! Även med en tand mindre att bry sig om och 1785 kronor fattigare.