Livet har blivit lättare efter operationen, det var en stor rackare som togs bort. Ja inte så att det direkt syntes när jag ställde mig på vågen men ändå. Enligt henne som utförde ingreppet var det inget att leka med. Låter man det gå för långt kan det bli komplikationer såsom infektioner och det är inte kul nu när vi går mot varmare väder. Jag skrev att jag skulle gå dit och halta hem, FEL. Jag haltade dit och gick hem. Med andra ord jag hade mer ont när jag gick dit än när jag gick hem. Nu får jag väl ge mig, säg vad det är som du har gjort. Jag har tagit bort en liktorn.

Nu ska det ärligt sägas, det är inte min fot på bilden, min satt på lilltån och det är mycket värre. Det vet ju Ni som har genomgått något liknande.

Jessica har varit här två dagar i rad och ätit middag, iget fel i det men hon har varit här utan missilen och Johan. Missilen har varit fräck nog att dra till Dalarna för att hälsa på farmor och farfar samt övrig släkt och Johan han har arbetat. Jag ska också arbeta idag, jag ska leverera en bil till min syster och svåger som jag har haft ett par dagar, vilket äventyr.

Ska försöka att få ihop resten av familjen till en liten träff i helgen, kanske en gemensam fika på söndag.

Ha de

Sitter här vid datorn och våndas, det är dags för en ny operation i dag. Att små detaljer på ens kropp kan göra så förbaskat ont. Ingreppet i sig är ganska litet men det kommer att göra ont det är jag övertygad om. Jag är inte speciellt förtjust i att någon ska skära i mig hur litet eller stort det än är. Jag klarar av att se blod det är inte det, men oron att den som ska utföra ingreppet verkligen klarar av det är stor. Förmodligen har vederbörande stor erfarenhet av sådana här saker. Klockan 14.00 ska jag vara där, nu gäller det bara att hitta på något att göra fram tll dess så att tankarna är någon annan stans. Nu tror Ni att jag är kinkig av mig, inte alls. Hur känner Ni Er själva när vetskapen finns inom Er att om några timmar ska någon annan skära i Er ? Känns det bra ? Går Ni visslande dit ?Jag kommer att gå dit men halta hem. Jag återkommer senare under dagen med en utförlig rapport.

Världspremiär, det låter det. Det är sant. Vi var på världspremiär i går. Det var jag hustrun och gravida Ida. Bland det första vi såg var denna kreation gjord av " bitte fnus "

Man ser direkt vem hon brås på, denna otroligt vackra skapelse, ser Ni vilken uppställning ? De raka linjerna, estetiskt är den nästan fulländad. Ni ska veta att hon har bara hållit på med detta i 5 månader så hon har framtiden framför sig. Det var ca 30 olika utställare, att ta med alla deras samlade alster här skulle ta upp alldeles för mycket plats. Jag har valt att visa en av Therese kompisars verk för att Ni ska få en uppfattning om vilken stor konkurens det var.

Förstår Ni nu vad jag menar ?

Nu skall dessa unga kreatörer vandra vidare ut i världen så att andra ska kunna ta del av deras kunskaper.

Nu återstår det endast drygt 5 timmar till det stora ögonblicket.

Ha de 

Kommer Ni ihåg lilla Emrik vars mamma hoppade hopprep i höstas ?

Om inte så kommer han här, tilläggas skall att det är inte hans mamma som syns på bilden med honom. Det är hans mormor Annelis, hon i mitten alltså den till vänster det är Pommac han är en hund

Trots att det inte har gått så länge sedan vi hade små barnbarn hemma så glömmer man fort, glömmer hur fort det går, inte bara hur dom växer utan även hur fort dom små liven transporterar sig framåt.

Jag fick i uppdrag att se efter lilla Emrik, visst han var ju där i hallen långt från trappan och andra farligheter. Nu tror Ni att han ramlade ner för trappan! Sorry det hände inte. Nej helt plötsligt när jag tittade bort för en bråkdels av en sekund så smet den lille gossen iväg. In i arbetsrummet. Blodet frös för en kort sekund till IS VAR ÄR DEN LILLE ! I arbetsrummet finns det massor av roliga saker som inte är lämpade för små gossebarn som Emrik. Fy mormor som inte håller bättre ordning på dörrar som skall vara stängda när den lille är och hälsar på. Nu avlöpte allt väl tack vare undertecknad som snabbt var framme och lyfte ut den lille på säkrare mark.

En vacker dag kommer den lille som förmodligen inte är så liten den dagen att tacka undertecknad för hans rådiga insats.

Vem vet det kanske blir en fin middag på någon trevlig restaurang. Emrik lille ta och prata med din far om detta när du kommer hem, han förstår säkert.

Ha de

I många år åt jag inte sill, vet inte varför. Det är det senaste året som suget har kommit tillbaka. Här är en röra som är gjord utan majonäs.

Smaklig måltid.

4 st hårdkokta ägg

4 st kokta potatisar

1 burk valfri sill ca 125 g

1 knippa dill

1 knippa gräslök

3 st salladslökar

1 krm svartpeppar

Knäckebröd valfri sort

1.       Skala och hacka ägg och potatis. Låt sillen rinna av och hacka den. Blanda ägg, potatis och sill. Finhacka dill, gräslök och salladslök och rör ner i blandningen. Smaka av med svartpeppar.

2.       Bryt knäckebrödet i lagom stora bitar och klicka på röran.

Ha de

Nu vet Ni kanske lite bättre var "holmen" ligger

Ha de

Fåglarna kvittrar, lampan lyser, vindstilla. Det är i alla fall ett rätt av tre. Fåglarna kvittrar om än endast lite. Vart tog solen vägen ? Hade hoppats på en fin morgon, en sådan där morgon när jag kan öppna köksfönstret och bara stå och njuta med en kopp kaffe i handen.

Eventuellt blir det en tur till vår kära gamla klubbholme under dagen. I så fall tar jag med kameran så jag kan visa lite bilder därifrån.

Klubbholmen har de senaste åren fått en ordentlig upplyftning, detta skall i grund och botten tillskrivas gaggiga Gigi. Hon tjatade i flera år på styrelsen att "holmen" skulle göras mera barnvänlig. Och det lustiga är att det har den blivit också efter att gaggia Gigi och hennes Rune sålde båten.

Klubbholmen är belägen på Väntholmen, 

Lat N59.24.40 Long. 0 17.44.40 Då vet Ni alla var det ligger. Klubbholmen var vår tillflyktsort när barnen var små, där fanns nästan allt. Det enda som var krångligt var om man hade glömt att handla något, det var 5 km att gå till affären enkel resa. trots det så har jag gått den vägen fram och tillbaka ett antal gånger. Oftast var det mjölk, cigaretter, en ring falukorv och öl som saknades. Nu var det det där med avståndet. Att bära för mycket gick ju inte med tanke på sträckan. Glass till barnen var bara att glömma. Ett par folkilskna gick det åt också på vägen tillbaka, oftast var det varmt och då behövs det som Ni alla vet vätska för att återställa balansen i kroppen. Så när resan var avklarad hade jag med mig fler tomburkar än när jag gick.

På klubbholmen styrde och ställde Lennart och Siv. Lennart var en finurlig herre, han lyckades alltid att hitta jobb som skulle göras, aldrig en lugn stund. Jag som är en rastlös person och som har svårt att sitta still tackade alltid ja med ett leende på läpparna, jag visste vad som vankades när jobbet var avklarat. En drink på Lennarts och Sivs veranda.

Lennart och Siv är inte kvar på "holmen" men jag tror att verandan är det och kommer jag dit i dag så ska jag sätta mig på verandan, dock utan en drink i handen.

Ha de

Har Ni upptäckt något vad gäller det senaste inlägget innan detta ?

Hemmafixare som man är så blir det bara proffsigare och proffsigare.

Skicka en kommentar om Ni har upptäckt vad.

Ha de

Åren går, det ser man inte minst på sina egna barn och framförallt på barnbarnen. För bara ett tag sedan var dom små och hanterbara nu är det andra bullar som gäller.

Och inte nog med det, med barnbarn medföljer något helt annat också.

Var skall detta sluta.

Och det är inte allt, nu ska dom bli ännu fler!

Vojne, vojne som dom säger en bit upp.

Vad har då vi gamla att roa oss med ? Jo gården. I helgen var det dags att ta bort påskliljorna som bara står och skräpar.Jag säger bara kantlobelia. En otroligt vacker växt när den blommar, större delen av muren som vätter mot Upplandsgatan och 62:an har fått denna vackra växt.

Nu väntar vi bara på att allt ska börja blomma.

Ha de