I dag har bilen fått sig en ordentlig genomgång. den har blivit tvättad både invändigt och utvändigt. Åkte in i en gör-det-själv-hall och putsade både här och där. Väl hemma var det dags att inhandla dagens middagsmat. Styrde kosan mot Prisextra, billig Rostbiff perfekt nu blir det bryggarbiff. Bryggarbiff blir till om man skär köttet i biffliknande skivor vänder dom i mjöl blandat med cayennpeppar och steker i smör. Samtidigt skär man lök som får bryna fint i en gryta ett par minuter. Slå på en eller två flaskor Porter, en köttbuljongtärning lite salt och till sist i med biffarna. Låt småputtra 1/2 -1 timme servera med kokt potatis och saltgurka.

Åter till rubriken. För ett antal år sedan var vi inbjudna på bröllop i Frankrike Laurents syster skulle gifta sig. Vi har varit där tidigare så vi visste vad som väntade oss. Laurents föräldrar har ett hotell i Provance, Vallon närmare bestämt. Man får inte hjälpa till med någonting. Inte bädda sin säng, inte städa, inte plocka av efter sig när man har ätit ingenting. Man får inte än gång betala för sig. Mat, husrum, vin, sprit allt är gratis.

Låter kanon det är det också men någonting vill man göra. Det är nu bryggarbiff kliver in i handlingen. Jag krävde att få göra någonting! Jag lagar en typisk svensk husmanskost. Kravet jag hade var att jag och då menar jag att jag  hade monopol på köket. Ingen annan fick vistas där under tiden för mitt konstnärs utövande. Sagt och gjort efter mycket tjat skulle jag få visa vad svensk husmanskost stod för. Då jag inte själv pratar franska tog jag Laurent med mig att inhandla alla ingredienser. Väl hemma på hotellet började förberedelserna. NEJ jag glömde köpa cayennepeppar! Alain som är den ordinarie kocken tilkallades. Alain har du cayennepeppar? Ja det var Laurent som frågade jag kan inte. Alain kvistade in i torrförrådet och kom ut med en burk innehållande något som i alla fall liknade cayennepeppar. Det första han sa var very strong på bruten engelska. Ja ja vi har cayennepeppar i Sverige också bad jag Laurent säga på franska. Vadå stark det är klart att cayennepeppar är starkt det vet väl alla. Sagt o gjort här skulle lagas svensk husmanskost. Nu ska dom få och det fick dom.

Skära kött, skiva lök, skala potatis allt gick med en faslig fart. Det är skillnad på ett stort restaurang kök och vårat lilla där hemma. Blanda mjöl och cayennepeppar. Undrar hur mycket mjöl och peppar det skall vara. Normalt gör jag till 5-6 personer nu skulle ca 20 personer utfodras. Som mormor alltid sa "lite på en höft", hon hade en stor höft hon skulle det visa sig. Vänd biffskivorna i blandningen i stekpannan låt steka ett par minuter. I den stora grytan tillsammans med löken småputtra. Skala potatis på med den på spisen, diska undan så att allt inte bara ligger huller om buller.

Nu kommer vi till den stora stunden, avsmakning. FY F-N va starkt och då menar jag starkt. Nu var det fram med stora hjärnkontoret vad gör jag.

SMÖR, smör reducerar maten om den är för stark. I med en klick rör om smaka av. Fy f-n va starkt. Mera smör. Samma sak starkt. Ännu mera smör. Vid det här laget hade mina smaklökar tagit flyget hem till Sverige. MARIE, MARIE kom hit du måste hjälpa mig. Smaka sa jag. FY F-N va starkt. Mera smör. Nu började jag bli väldigt orolig, jag hade använt ett kilo av kockens smör. Vi tar ett halvt kilo till! LAURENT kom hit och smaka. Va starkt det är ska det vara det. "Ut ur köket" skrek jag. Mera smör ett halvt kilo till. JESSICA kom hit och smaka. Lite starkare än normalt men helt ok var hennes kommentar. Nu vågade jag inte använda mer av Alains smör, det får bära eller brista. Jag satt som på nålar när maten serverades, kommer dom att kunna äta detta? Jean-Claude som är Laurents pappa skulle börja, det är så i Frankrike pappan börjar alltid om man inte har gäster då är det andra regeler som gäller. Jean-Claude la upp en rejäl portion på tallriken och avslutade det hela med att vräka på Tabasco. Mamma mia han kommer att dö. Inte då han åt med god aptit. Jag tyckte nog att han drack mer vin än vanligt till maten. Alla lät sig väl smaka men det var en pärs.

Dagen efter fick jag min förklaring av Alain, cayennepepparn jag hade använt var i koncentrerad form inte som vi är vana vid utspädd.