Jag tycker synd om vissa, jag gör det riktigt synd, även om det är roligare. Stress, stress, stress, far fram som vildar på gator och torg. För att inte tala om tunnelbanan. Det är som om det vore sista tåget som går, alla ska med. För de allra flesta rör det sig bara om en kort bit som dom ska med , men med ska dom. Springer i rulltrapporna, kör slalom mellan människor. Såg senast idag hur två vuxna helt sonika körde över en liten kille för att så for som möjligt komma före upp i rulltrappan. Hur tänker dom ? Det är dom det är synd om. När julen äntligen kommer ligger dom där som döda sillar och bara kippar efter luft helt utmattade. Är det värt det ?

Ha de