Det var med blandade känslor jag vaknade imorse, som ett vilddjur hoppade den på mig, som en rytande storm.

Det var fruktansvärt, den slet i alla mina organ. Jag kunde knappast andas. En otroligt overklig känsla spred sig i kroppen innan jag förstod vad det var. Jag hade blivit förkyld.

Och då vet ju alla vad det innebär. DET ÄR MIG DET ÄR SYND OM ingen annan bara mig. Förmiddagen gick åt till att vila bara vila och snyta sig. Efter lunch tänkte jag att jag skulle försöka sova lite. Mors du, mina kamrater på gatukontoret var igång igen. Som jag nämnt tidigare är det städgata på måndagar så här skulle det fixas på gatan. Nu var det inte vanlig städning på gång nej då. Undan med alla bilar som var ivägen, fram med avspärrningar. Efter en stund kom en stor traktor med ett spröt längst fram, detta spröt fördes mot asfalten för att genast börja borra hål, inte ett hål utan massor. Med ett avstånd på ca 30 cm gjordes det hål av en sträcka på ungefär 100 meter i dubbla led dessutom. Där rök min sovstund.

Som om inte detta var nog hade hustrun varit så vänlig och bokat tvättstugan åt mig kl 3. Visserligen inte så mycket att tvätta men ändå det skulle göras. Undrar vad som väntar mig imorgon.