Man ser dom aldrig, dom hörs inte, utan ett undantag. Varje vardagskväll runt halv tio låter det som om dom flyttar runt alla möblerna. Detta är ständigt återkommande och väldigt irriterande. Det här med att man aldrig ser sina grannar fick en ny dimension häromdagen när en av grannarna skrev till mig på Facebook och undrade om vi levde ? Det är vår närmaste granne. Det säger allt. Jag minns från min barndom hur det var liv i trappen jämt. Alla dörrar stod öppna, idag har vi t.o.m säkerhetsdörrar. Vi sprang mellan lägenheterna som om vi bodde där själva. Var man hungrig fick man en smörgås av fru Svensson eller fru Mokvist eller någon annan. Våra mammor var hemma med oss barn på den tiden, inte nu. Nu är det stress från morgon till kväll. Den värsta perioden på dygnet är mellan klockan fyra och sex på eftermiddagen, försök att gå och handla i affären. Det är barnvagnar och trötta skrikande barn överallt, inget att säga om det dom är lika stressade som sina föräldrar. Vill bara hem till hemmets lugna vrå utan grannar.

Samma sak med gården, inte en människa där. Vår gård levde jämt, vi spelade fotboll, kula, hoppade hage, cyklade sprang mm. Nu är det stendött. Varför ? Vi har en väldigt fin gård men stendöd. Vi har under ett antal år försökt att skrämma liv i den, se tidigare inlägg, men det går inte. Nu har den fått en ansiktslyftning så vi hoppas att till våren att det ska bli bättre. Nu till det jag undrar över. Det finns många ensamstående i vår trapp. Vad gör dom en sådan här dag ? Första Advent. Sitter dom där ensamma med sina tända ljus ? Går dom och lägger sig tidigt ? Frågetecknen är många. Vad gör dom ? Kanske skulle man köpa lite lussebullar och pepparkakor och bjuda in dom ?

Ha de