Då har jag åter igen varit på träff med några av mina gamla arbetskamrater från Ericsson tiden. Som vanligt var vi på en restaurang på söder som jag aldrig kommer i håg namnet på. Pizzicao nånting. Så här ser dom ut.

Här är resten

Ett gäng glada pensionärer, ja inte alla en del av oss är fortfarande produktiva.

Ju mer hojtarolja som intogs desto vildare blev historierna. Och ja alla handlade om situationer som har hänt inom Ericsson sfären. Nu blir det lätt så med åren, har jag hört talas om, att namn inte är så lätt att komma i håg. Så någon som egentligen heter något helt plötsligt får heta något annat innan någon kommer på att någon egentligen heter något annat. Trevligt var det.

Ha de