Från och med imorgon är bloggen åter igång efter nästan 3 månaders tystnad

Ha de

Kolla in gården

Visst är det vackert.

Ha de 

Efter ett par timmar hade dom lyckats skaka fram en ny båt. Nu blåste det ordentligt. Vissa människor grät för dom var livrädda. Jag var också rädd för nu slog vågorna över båten. När vi var i vågdalarna såg man inget annat än vatten för att i nästa stund se land. Jag har varit mycket på sjön men sådana här höga vågor har jag aldrig varit med om. En resa som normalt sett tar 2 timmar tog nu 4 timmar. Vi var tvugna att gå med reducerad fart på grund av vädret. När vi la till mot fastlandet var det många av passagerarna som kysste land. Hoppas Ni slipper vara med om detta.

Ha de

Båten som skulle ta oss hem var tvungen att avgå tidigare än planerat då det var en storm på väg. Vi gav oss iväg men kom inte längre än ca 2 km från land då gick den sönder. Ingen mobiltäckning, ingen hjälp i sikte, och stormen närmade sig. Nu började det att blåsa ordentligt och där låg vi och drev. Hur höga vågorna var vet jag inte men det var inte speciellt trevligt. På något sätt fick kaptenen igång motorn men vi var tvugna att återvända till ön.

Hur vi kom hem ?

Nästa avsnitt.

Ha de

Resan till ön gick bra, vi bodde ungefär 100 meter från stranden i vad som skulle kunna kallas hyddor. Det var trevligt förutom en sak, vi hade hela hyddan full av sandloppor. Jag lovar dom bits. Dag 2 fick vi röka ut hela hyddan det var enda chansen att bli av med dom. Betten jag fick satt i flera veckor. Maten var ok om än ganska spartansk, spagetti, bönor, mycket sallad men det var ok. Det var inte bara nöjen vi skulle jobba också. Budgeten för det nya huset skulle presenteras på måndagen för styrelsegruppen så det var en hel del arbete. Sen skulle vi hem det var då problemen började.

Ha de

Happy box, stor eller liten, vilken fråga. Vad är en happy box ? Hur många öl ska det var i den ? Vi var på väg till ett så kallat dykparadis och gav oss iväg i en Bankabåt

Vi skulle till en ön söder om Manillas östkust på en två dagars semester. Vilken resa det blev, mer om det kommer.

Ha de  

Vi kom hem efter alla våra problem. På SAS var det redan då rökförbud men har man varit på väg efter allt strul har tagit ett och annat järn vill man ha en cigarett. Vi satt längst bak i planet bakom skynket längst bak kunde vi höra hur flygvärdinnorna fnittrade. Det luktade i alla fall rök. Kom igen Ingemar kan dom röka så kan vi. Vi tog oss in bakom deras skynke och där stod dom och rökte. Dom skämdes lite det kunde man tydligt se. Vi sa att vi skulle inte säga något till deras chefer om dom bara lät oss ta ett bloss också. Det fick vi.

Hem kom vi men aldrig mer Beograd, även om det var vackert.

Ha de

Efter att ha lämnat balkan bakom oss trodde vi att våra problem var lösta, men icke. Vid pass kontrollen visade det sig att vi hade lämnat det forna Jugoslavien illegat. Vi hade som så många gånger förrut icke giltigt visum. Nu började jag att bli riktigt förbannad. Jag talade om för berörda parter i passkontrollen vad jag tyckte och tänkte och att jag genast ville tala med deras superior. Efter mycket klagande kom det en vänlig man som insåg vårt problem och beklagade det inträffade . Det skulle inte upprepas. Väl på plats på SAS 940 till Stockholm var vår eländiga resa äntligen över. Beograd may you rest in peace.

Ha de