Jag har gjort mycket i mitt liv. Jag var i Belgrad och jobbade under kriget på 90-talet, ingen ångest. Jag såg fattigdom och elände på Fillipinerna, ingen ångest. Reste till Kina och jobbade trots att jag inte kunde ett ord kinesiska, ingen ångest, hållit anföranden inför flera hundra personer, ingen ångest, mm 

 Nu skulle jag få ihop ett brollopstal till dottern och hennes  blivande make som gifter sig imorgon. VILKEN ÅNGEST. Kunde inte sova, kallsvettningar, darrande knän you name it. Nu är det klart, vilken lättnad. Jag har skrivit både ett officiellt tal och ett endast avsett för brudparet.

 Fick ihop det ganska bra, om jag får säga det själv. Nu ska det bara framföras också.

Så i natt hoppas jag att jag får mina behövliga timmar i sängen, sovandes.

Ha de