Grand Hotel är ett hotell i Oslo , Norge .    Hotellet är mest känd som är den årliga platsen för vinnaren av Nobels fredspris .

Grand Hotel ligger i ett mycket centralt läge på huvudgatan, det Karl Johans gate , mellan Stortinget byggnaden och Slottet . Det är inom gångavstånd från Oslos främsta shopping-och kulturområden samt dess sevärdheter. Hotellet öppnades 1874 och är en av de mest traditionella hotellen i Norge. 

Varje år hotellet värd för den årliga Nobels fredspris bankett, och pristagarna bo i Nobel svit på hotellet. Roald Dahl stannade här när unga det är där hans inspiration kom från att göra sin självbiografiska bok, Pojke: Tales of Childhood ( 1984) .

Hotellet har flera restauranger. Dessa inkluderar "Grand Café", där Henrik Ibsen brukade äta varje dag, den "restaurangen Julius Fritzner", uppkallad efterJulius Fritzner , mannen som grundade hotellet i 1874, och "Palmen restaurang", en traditionell och elegant lunchrestaurang. ^{[ 2 ] [ 3 ] [ 4 ]}

Grand Hotel är ett klassiskt stil byggnad med vit granit fasad och klocktorn. Hotellet har 290 rum. Hotellet är ansluten till Rica Hotels , en kedja av ca. 90 hotell beläget i Norge och Sverige .

Där tillbringade jag två nätter våren 1986. Till saken skall nämnas att jag vid den tidpunkten inte var någon van människa att bo på hotell. Min erfarenhet sträkte sig till ett antal nätter på mindre hotel, om man nu kan kalla dom hotel. Snarare någon form av vandrarhem. Hur som helst jag bodde där i två nätter tillsammans med tre arbetskamrater. Vi var ditbjudna av ett stort möbelföretag i Norge, vi var VIP gäster. Vi flög från Arlanda med SAS,   håll i Er. Första klass. Jag hade visserligen åkt på ett par charterresor tidigare men aldrig så här flott. På planet intogs ett par goda för att komma i stämning, det var ju gratis. Vi landade på Gardemoen,    och väl där fick vi veta att vi skulle bli hämtade av det företag som bjudit in oss. Så om vi ville vara så vänliga att ta plats i SAS loungen så länge. Inga problem, jag tror till och med att det blev en god till. Efter en stund meddelades det att vår transport hade kommit. Gissa om vi hade stora ögon när vi såg detta.   

Limosin, det var inte dåligt. Färden fortsatte mot centrala Oslo. Vi blev avsläppta vid företagets showroom mitt i Oslo, vårt bagage skulle transporteras till hotellet. Där bjöds det på lunch med tilbehör. Nu började det kännas lite ostadigt under fötterna här gällde det att ta det lungt. Efter att ha tillbringat ett antal timmar med att titta och höra på hur duktiga dom var så var det dags att åka till hotellet, denna gång med en vanlig taxi. Där sjönk dom lite i vår respekt. Nu var det dags för incheckning på hotellet. Våra väskor fanns redan på våra respektive rum så det enda vi behövde göra var att kvittera ut rumsnyckeln. En nyckel för mig är en sådan här   enkelt. Man sätter nyckeln i låset, öppnar och går in. Nu var det inte riktigt så enkelt i detta fall. Det som jag fick i handen var detta.    Ok det löser sig säkert när vi kommer till rummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Innan vi begav oss till våra rum sa en av kamraterna att skulle det smaka med en liten gångare hos mig innan vi gör oss i ordning för kvällen ? Ingen tackade nej. Han bodde på fjärde våningen, detta kommer att ha en stor betydelse längre fram i berättelsen. Vi åkte upp till honom och intog en lten en tillsammans med en massa onödiga jordnötter, ni vet sånt där som man bara blir dålig av dagen efter. Nu var det dags att ge sig av till sitt eget rum, och försöka komma på hur den konstiga nyckeln fungerar. Mitt rum låg på femte våningen. Väl framme försökte jag titta över axeln hur en av mina andra arbetskamrater gjorde. Vi bodde vägg i vägg. Nu var det så att han var lite mera hemma på detta att bo på hotel så vips så var han inne. Att se hur han gjorde hann jag inte med. Jag provade försiktigt med att föra kortet över låset, inget hände. Jag höll det mot låset, inget hände. Hur länge jag stod där och försökte vet jag inte men plötsligt kom grannen på andra sidan och skulle in i sitt rum. Han stack bara in det i en springa i låset och sesam öppna dig. 

Rummet var över förväntan,   snyggt eller hur. Jag hängde upp mina kläder, vilket inte var gjort. Stor besvikelse. Därefter tog jag en dusch, välbehövligt kände mig lite tung i skallen. Efter duschen satte jag mig ner och slötittade lite på Tv, då började funderingarna, när skulle vi träffas ? Och var ?

Jag vet jag frågar min kamrat som bor i rummet intill. Sagt o gjort jag travade ut i korridoren endast iklädd en handduk om midjan. Knackar på hos kamraten, inget svar. Knackar igen denna gång hårdare han kanske är i duschen. Fortfarande inget svar. Ok tänkte jag han har förmodligen redan gått ner till plan fyra för att ta ytterligare en liten en. Tar tag i handtaget inget händer. Provar en gång till inget händer. Men tänkte jag inte låste jag dörren när jag gick ut. Då trillade tioöringen ner. Rummet låser sig själv när man stänger dörren. Där stod jag nu iklädd bara en handduk runt midjan och kom inte in. Vad gör man ? Ingen i sikte som jag kunde be om hjälp. Vad göra ? Jo ta sig ner till kamraterna på fjärde våningen. Tänk Er själva endast iförd en handduk. Jag började sakta dra mig mot trapporna, hissen vågade jag inte använda. Halvvägs ner i     hör jag röster, dom kommer uppifrån. Nu var paniken nära, skulle jag hinna upp eller ner till plan 4. Jag chansade, ner till plan 4. Väl nere hör jag flera röster, samma våningsplan och dom var på väg rakr emot mig. Nu kommer det klassiska, en städskrubb blev min räddning. Jag vet inte hur länge jag stod där men det känndes som en evighet. Efter en stund var det tyst i korridoren och jag vågade mig ut. Nu var det så att jag kom från ett annat håll än förra gången jag var här då jag kom via hissarna. Var bor han någonstans ? Ska jag ta till höger eller vänster. Jag tog till höger och det visade sig vara rätt, jag såg hissarna och då visste jag hur jag skulle gå. Allt gick enligt planerna, jag kom fram till dörren och knackade på. Gissa om det var tre arbetskamrater som fick sig ett gott skratt. Nu återstod resten att få kontakt med receptionen så att dom kunde komma och öppna min dörr. Nu skulle jag tillbaka samma väg. Som tur var hade han som bodde i rummet en morgonrock som jag fick låna. Hotellkillen som öppnade min dörr sa inget men han tittade väldigt konstigt på mig och log. Så gott folk kontrollera när Ni är ute och bor på hotel hur det fungerar innan Ni ger Er ut på vift.

Ha de